Efter fem år som självförsörjande på el kopplar värmländska Cecilia upp sig mot nätet

Nytt från Ellevio

Cecilia Berntsson
Cecilia Berntsson förbrukar inte mycket el men behöver stöd under vintern. Då ger uppkopplingen mot nätet henne en trygghet och en jämnare strömförsörjning.

I slutet av Byn i Gunnarskog, några mil utanför Arvika, på en höjd vid skogens kant ligger gården Rävänga. Här är Cecilia Berntsson på väg att förverkliga sin dröm om att leva i samklang med naturen och vara självförsörjande på energi och mat. För att skapa extra trygghet och komfort vintertid – och möjliggöra för framtida försäljning av delar av den el som hennes solpaneler producerar – är Cecilia sedan ett halvår tillbaka uppkopplad på elnätet.

När man kör genom Gunnarskog där Cecilia och hennes dotter Lilly bor får man köra till vägens slut. Där, på en bergshöjd omsluten av skog och med utsikt över byn, ligger gården Rävänga som är familjens hem sedan fem år tillbaka.

– Det är gräsigt, murrigt och helt sagolikt. Det ser faktiskt ut som att komma hem till något väsen. En plats där timmerhusen smälter helt in i omgivningarnas färgskiftningar säsong efter säsong. Det är byggt som ett tun och våra djur betar runt om husen, berättar Cecilia.

Här på Rävänga har Cecilia lyckats skapa en kretsloppsgård full med hästar, kor, får, kalkoner, ankor, höns och grisar. Med egen odling av rotfrukter och sommargrönsaker samt smart energilösning.

Cecilia har alltid, sedan hon var liten, känt ett behov av en närhet till naturen.
Cecilia har alltid, sedan hon var liten, känt ett behov av en närhet till naturen.

Fram till i höstas var Cecilia helt självförsörjande på energi. Genom ett system av solpaneler, batterier, elverk och en strömkonverterare har hon fått ström året runt till belysning, kyl, frys och dammsugare. För uppvärmning och matlagning använder Cecilia vedpanna och vedspis.

Leva med naturen

Cecilia är uppvuxen i utkanten av Arvika och hennes mor- och farföräldrar var bönder och jobbade på sågverk och i skogen. Hon har alltid, sedan hon var liten, känt ett behov av en närhet till naturen. Något som hängde kvar även efter att samhället kröp inpå och förändrade landskapet där Cecilia växte upp.

– Jag har alltid tyckt att vi tar för mycket av naturen, och vi lämnar väldigt lite tillbaka. Så jag bestämde mig rätt tidigt i livet att så ville jag inte leva, säger Cecilia.

Som utbildad friluftstekniker och med studier på skogsbruksskola, var det kanske inte så konstigt att Cecilia köpte en egen gård 1991. Hennes livsresa gick sedan genom flera ägda och hyrda gårdar, där hon kunde testa sig fram kring självhushåll. Tills hon en dag för 11 år sedan stod i skogen och tittade på en bit mark vid utkanten av Gunnarskog.

– Mitt mål var hela tiden att bygga min egen kretsloppsgård. När jag var här och skogsägaren berättade att han ville sälja marken där det stod en liten skogsarbetarstuga insåg jag att det var här jag ville göra det. Det kändes rätt energimässigt och det lågt väldigt fint.

Ett långt och krävande projekt

Att bygga sin helt egna gård från nästintill ”scratch” kräver sin kvinna. Även om Cecilia i många år har jobbat med jord, skog och trädgård, genom sitt bolag Bernttek, har det varit ett långt och rätt tufft projekt.

– Jag har fått höra på ren värmländska att jag är ganska stönig, det vill säga envis och lite knepig, säger Cecilia med ett leende. Jag är en verkställare och det ställer förstås krav på min omgivning. Jag har gjort väldigt mycket själv, samtidigt hade jag aldrig klarat mig utan hjälp från andra, som exempelvis min far. Det är jag väldigt tacksam för.

Sju år efter Cecilia köpte marken kunde hon och hennes dotter flytta in. Då stod det klassiskt knuttimrade boningshuset på två plan och cirka 100 kvadratmeter boyta klart. Det är idag sammanbyggt med det gamla arbetsskjulet och flankerat av ladugård och vagnsskjul.

– Direkt när vi flyttade in, för fem år sedan, satte jag upp solpaneler på taket så att jag kunde bli helt självförsörjande på energi. Från början installerade jag 12 paneler och 8 batterier. När jag märkte att solcellerna gav mer energi än jag hade trott installerade jag ytterligare 8 batterier, berättar Cecilia.

Cecilias klassiskt knuttimrade boningshus på två plan.
Cecilias klassiskt knuttimrade boningshus på två plan.

Flera fördelar med uppkoppling

Under de första åren efter inflyttning använde Cecilia ett eget elverk för att ladda batterierna vintertid, under de månader då solcellerna producerade mindre el. Men från och med i höstas är hon uppkopplad på nätet. Ett nät som redan fanns i byn Gunnarskog, så när Cecilia ville koppla upp sig behövde hon bara ansluta sin fastighet till det befintliga nätet.

– Den här vintern har varit otroligt lyxig för mig måste jag erkänna. Jag förbrukar verkligen inte mycket el men behöver stöd under vintern och då ger uppkopplingen mot nätet mig en trygghet och en jämnare strömförsörjning. Den gör också att jag kan ha lite längre arbetsdagar.

En del kanske skulle säga att det är ett misslyckande att koppla upp sig på nätet om man vill vara självförsörjande. Men det håller inte Cecilia med om.

– Jag ser det snarare som en utveckling i och med att jag också kommer att kunna sälja el framöver tack vare uppkopplingen.

Faktaruta

  • Här bor: Cecilia Berntsson med dotter och djur.
  • Var: På gården Rävänga i byn Gunnarsskog, 1,5 mil utanför Arvika.

  • Bostadstyp: Knuttimrat boningshus i två plan, cirka 100 kvm boyta, samt ladugård och vagnslider.

  • Energiförsörjning: 12 solpaneler, 16 batterier, elverk, konverterare samt uppkoppling till elnätet. Uppvärmning och matlagning sker med vedpanna och vedspis.

Sidan uppdaterad 9 mars 2023

Hjälpte den här sidan dig?