Henrik Bergströms sju Almedalsspaningar

2019-08-28

Almedalen. Även i år så otroligt många givande samtal, möten och seminarier och efteråt ställer man sig – som vanligt – frågan: Vad är då essensen av allt? Trots myllret som veckan bjuder – även om myllret var något mindre i år eftersom evenemangen minskade med nästan 25 procent – blir sammanfattningen ändå enklare att göra än vad man kan tro. För mig handlar årets Almedalen om framför allt sju saker som är särskilt viktiga för energibranschen att ta med sig. Här är mina sju spaningar från årets Almedalen.

1. Nätkapacitetsfrågan på allas läppar

Nätkapacitetsfrågan är verkligen het. Jag har nog aldrig under alla mina år i Almedalen upplevt hur en enskild energifråga har trängt igenom på det sättet och blivit en sådan ”snackis”. Och då inte bara i energisektorn. Medvetenheten om vad en trygg elförsörjning innebär och att den är hotad sträcker sig långt utanför vår bransch. Det är så klart bra att vikten av en säker elleverans får uppmärksamhet, för det har fört med sig att fler förstår utmaningen och det har också gjort att flera politiska partier har lyft energin till en prioriterad fråga. Almedalen visade med all tydlighet att vi är flera aktörer som behöver bidra för att bristen på nätkapacitet ska avhjälpas och här saknar jag en samsyn på frågans kärna: Vems är egentligen ansvaret när stamnätet inte räcker till?

2. Elektrifierad transportsektor bäddar för nya samarbeten

Vi befinner oss i en ny våg av elektrifiering och transportsektorn visade med all tydlighet i Almedalen hur behovet av el ökar och kommer att öka ännu mer. Viljan till att elektrifiera är stark och det som slår mig är hur otroligt givande det är när nya aktörer pratar el: perspektiven blir annorlunda och utmaningarna förändras. Ur sådana samtal föds idéer om nya samarbeten, för utan samarbeten kommer vi inte att lyckas få till lösningarna i tillräckligt god tid för att klara att nå transportsektorns 2030-mål. Och visst kan hastigheten alltid diskuteras, men jag tillåter mig ändå att imponeras av hur snabbt bilföretagen har ändrat fokus och att de på allvar förstår att deras existens handlar om att påtagligt minska sina utsläpp – och då är ju elen en sann möjliggörare.

3. Energilagringen kommer att förändra mer än vi anar

Vi är många som ser vilka möjligheter lagring av energi kan skapa. Vi är inte där än, men utvecklingen är snabb där lagringen ¬– oavsett om det är i form av värme, batterier, vätgas eller vatten – utvecklas och kostnaderna pressas. Förhoppningen är att en dag står vi där med så effektiva lagringsalternativ att de blir en realitet. Och vad händer då? Ja vad händer då…? Knappast ett enda Almedalsseminarium passerade utan att lagringen beskrevs som en möjliggörare, men få pratar om vad lagringen konkret kommer att göra med elmarknaden. Det är en diskussion jag saknar, för den behövs. Jag tycker att vi just nu har för mycket fokus på vem som ska äga lagringstekniken snarare än tjänsteutvecklingen. Ge utvecklingen lite fritt spelrum och stäng inte ute oss elnätsföretag. Vårt behov av lagringslöningar är stort och vi kommer i allra högsta grad bidra till teknisk utveckling. Lagringsdiskussionen är helt klart mogen för nästa steg: Vad händer sen?

4. Vi behöver visa att den viktiga kunden ÄR viktig

Det tog ett tag men nu är energibranschen definitivt där, vi har lyckats ersätta begreppet ”belastningspunkt” med ”kund”. Vi pratar kund precis hela tiden och vi understryker alla hur viktigt det är att kunden står i centrum för energiomställningen. Men det tar nog tyvärr lite stopp vid verbala yttringar. För i ärlighetens namn, kundpratet slutar ju nästan alltid i att kunden måste bli flexiblare. Det är på något sätt så långt branschen lyckas ta kundfrågan. Men vad är egentligen uppsidan för kunderna med att bli mer flexibla? Energisystemet är ju till för kunden, inte tvärtom. Den insikten måste vara utgångspunkten om vi som bransch ska lyckas utveckla tjänster som kunderna verkligen vill ha. Och jag tror att det är den vägen som kommer att driva den tekniska innovation som energiomställningen behöver.

5. Den största reformen sedan avregleringen möts med en gäspning

Efter tio år närmar vi oss slutfasen i lagstiftningen för det som ska bli Den elhandlarcentriska modellen. Borde inte det ha märkts i Almedalen? Jo det kan man tycka, inte minst eftersom Ei själva beskriver reformen som den största förändringen på elmarknaden sedan avregleringen. Men intresset för reformen visade sig vara försvinnande svagt i Almedalens seminarieflora och det är onekligen lite besynnerligt. Eller så är det kanske inte så besynnerligt… Reformens relevans är helt enkelt överspelad och då möts den med en gäspning. Den elhandlarcentriska modellen adresserar ju problem som huvudsakligen fanns för tio år sedan. Energibranschens stora fråga nu är om vi verkligen har tillräckligt med el när vi behöver den – inte om vi ska en eller två elfakturor. Så personligen väljer jag att se gäspningen i Almedalen som ett tecken på att vi snart kommer att få se modiga politiker som säger: ”Låt oss skrota reformen om den elhandlarcentriska modellen och i stället lägga resurser och kraft på att lösa energiomställningens utmaningar”.

6. Ny energiminister i mitten av utmaningarna

Anders Ygeman gjorde sin första Almedalsvecka som energiminister. Spännande, utmanande och energigivande med ny minister som under veckan med engagemang gav sig in i energibranschens två stora knäckfrågor: effekten och nätkapaciteten. Hur hans energipolitiska agenda ser ut kommer att bli allt tydligare med tiden och jag ser fram emot att vi på Ellevio får fortsätta att vara en del av den helt centrala dialog mellan politiken och branschen som kommer att krävas för att utveckla Sveriges energiförsörjning på ett klokt sätt. Det kommer att bli av största vikt att Anders Ygeman kan agera när energisektorns stora utmaningar ska lösas och han utgår onekligen från en spännande plattform. Han jobbar utifrån departementet som är ansvarigt för infrastruktur och har också ansvar för IT-frågorna som blir allt mer närbesläktade med energifrågorna – här borde kunna finnas möjligheter till givande växelverkan.

7. Läge att bredda energifrågan i Almedalen

Min avslutande spaning är att jag till nästa års Almedalen gärna skulle se att vi som bransch tar ett gemensamt grepp om energifrågan, för att göra den intressant för fler än bara oss själva. Vi är många energiföretag på plats i Visby och vi bjuder in till snarlika seminarier och publiken blir också snarlik. Att vi har behov av att agera var och en för sig för att spegla samma frågor ger onekligen ett splittrat intryck. Jag tror att vi som bransch har mycket att vinna på att fånga den breda Almedalspubliken genom att våga minska på de många enskilda arrangemangen och i stället skapa en arena där vi speglar vår roll och våra frågor ur ett bredare samhällsperspektiv. Att helt enkelt komma ur ankdammen för en vecka och bjuda in till samtal om hur vi jobbar för att infria samhällets förväntningar. Jag tror att det skulle vitalisera energifrågan under politikerveckan och jag inbillar mig att på det sättet ökar förståelsen för energifrågans förutsättningar – något som ligger i såväl energibranschens som samhällets intresse. 

Henrik Bergström
Chef Samhällskontakter Ellevio
072-526 96 48
henrik.bergstrom@ellevio.se